ÖVERSIKT ÖVER FÖRORENINGAR I HEM SOM HAR MÄTTS
Hundratals kemikalier och föroreningar har uppmätts i bostadsmiljön inomhus. Målet med detta avsnitt är att sammanfatta befintliga data om vilka föroreningar som finns i bostäder och deras koncentrationer.
DATA OM KONCENTRATIONER AV FÖRORENINGAR I HEM
Sova och exponering
Exponeringar i bostäder utgör den största delen av exponeringen för luftburna föroreningar som upplevs under människans livstid. De kan utgöra från 60 till 95 % av vår totala livstidsexponering, varav 30 % sker när vi sover. Exponeringar kan modifieras genom att kontrollera källor till föroreningar, deras lokala avlägsnande eller fångst vid utsläppspunkten, allmän ventilation med oförorenad luft samt filtrering och luftrening. Kort- och långvarig exponering för luftburna föroreningar inomhus kan skapa risker för akuta hälsoproblem såsom irritation eller förvärring av astma och allergisymptom, för kroniska sjukdomar såsom hjärt- och kärlproblem och andningsproblem, och kan öka risken för för tidig död. Det finns många icke-luftburna föroreningar i inomhusmiljön, såsom ftalater i sedimenterat damm och hormonstörande ämnen i solskyddsmedel, men eftersom dessa inte påverkas av ventilationsstandarder kommer de inte att omfattas av denna Technote.
Inomhus Utomhus
Exponeringar i bostäder har olika ursprung. De luftburna föroreningarna som utgör dessa exponeringar har källor utomhus och inomhus. Föroreningar som har källor utomhus tränger in i byggnadsskalet genom sprickor, springor, slitsar och läckor, samt genom öppna fönster och ventilationssystem. Exponeringar för dessa föroreningar sker även utomhus men har mycket kortare varaktighet än exponeringarna inomhus på grund av mänskliga aktivitetsmönster (Klepeis et al. 2001). Det finns också många föroreningskällor inomhus. Föroreningskällor inomhus kan släppa ut konstant, episodiskt och periodiskt. Källor inkluderar heminredning och produkter, mänskliga aktiviteter och förbränning inomhus. Exponering för dessa föroreningskällor sker endast inomhus.
Utomhus föroreningskällor
De huvudsakliga källorna till föroreningar med ursprung utomhus inkluderar förbränning av bränslen, trafik, atmosfäriska omvandlingar och vegetationsaktiviteter hos växter. Exempel på föroreningar som släpps ut på grund av dessa processer inkluderar partiklar, inklusive pollen; kväveoxider; organiska föreningar såsom toluen, bensen, xylener och polycykliska aromatiska kolväten; och ozon och dess produkter. Ett specifikt exempel på en förorening med ursprung utomhus är radon, en naturlig radioaktiv gas som släpps ut från vissa jordar och som penetrerar byggnadsstrukturen genom sprickor i höljet och andra öppningar. Risken för exponering för radon är platsberoende tillstånd till den geologiska strukturen på platsen där byggnaden är uppförd. Radonreducering kommer inte att diskuteras i huvuddelen av denna TechNote. Metoder för radonreducering, oberoende av ventilationsstandarder, har undersökts grundligt på annat håll (ASTM 2007, WHO 2009). De huvudsakliga källorna till föroreningar med ursprung inomhus inkluderar människor (t.ex. bioavfall) och deras aktiviteter relaterade till hygien (t.ex. användning av aerosolprodukter), husstädning (t.ex. användning av klorerade och andra rengöringsprodukter), matlagning (t.ex. utsläpp av matlagningspartiklar), etc. .; byggkonstruktionsmaterial inklusive möbler och dekorationsmaterial (t.ex. formaldehydemissioner från möbler); tobaksrökning och förbränningsprocesser som sker inomhus, samt husdjur (t.ex. allergener). Felhantering av installationer såsom felaktigt underhållna ventilations- eller värmesystem kan också bli viktiga källor till föroreningar med ursprung inomhus.
Föroreningskällor inomhus
De föroreningar som uppmätts i bostäder sammanfattas i det följande för att identifiera de som har varit allestädes närvarande och de som har de högsta uppmätta medel- och toppkoncentrationerna. Två indikatorer som beskriver föroreningsnivån används för att hantera både kroniska och akuta exponeringar. I de flesta fall viktas uppmätta data med antal mätningar som i många fall är i antal bostäder. Urvalet baseras på data som rapporterats av Logue et al. (2011a) som granskade 79 rapporter och sammanställde en databas inklusive sammanfattande statistik för varje förorening som rapporterats i dessa rapporter. Data från Logue jämfördes med de få rapporter som publicerades senare (Klepeis et al. 2001; Langer et al. 2010; Beko et al. 2013; Langer och Beko 2013; Derbez et al. 2014; Langer och Beko 2015).
DATA OM FÖREKOMST AV MÖGEL/FUKT
Vissa förhållanden inomhus, t.ex. höga luftfuktighetsnivåer som påverkas av ventilation, kan också leda till mögelutveckling som kan avge föroreningar inklusive organiska föreningar, partiklar, allergener, svampar och mögel och andra biologiska föroreningar, smittsamma arter och patogener. Fukthalten i luften (relativ fuktighet) är ett viktigt medel som modifierar vår exponering i hemmen. Fukten är inte och ska inte betraktas som en förorening. Men för höga eller för låga luftfuktighetsnivåer kan ändra exponeringen och/eller kan initiera processer som kan leda till förhöjda exponeringsnivåer. Det är därför fuktighet bör beaktas i samband med exponeringar i hem och hälsa. Människor och deras aktiviteter inomhus är vanligtvis de viktigaste fuktkällorna inomhus, såvida det inte finns några större konstruktionsfel som orsakar läckage eller penetration av fukt från omgivande luft. Fukt kan också föras in inomhus genom infiltrerande luft eller genom dedikerade ventilationssystem
BEGRÄNSAD INFORMATION OM KONCENTRATIONER AV LUFTBURNA FÖRORENSNINGAR
Flera studier har mätt koncentrationer av luftburna föroreningar inomhus i bostäder. De mest förekommande uppmätta flyktiga organiska föreningarna [grupperade och sorterade efter antal studier i fallande ordning] var: [toluen], [bensen], [etylbensen, m,p-xylener], [formaldehyd, styren], [1,4] -diklorbensen], [o-xylen], [alfa-pinen, kloroform, tetrakloreten, trikloreten], [d-limonen, acetaldehyd], [1,2,4-trimetylbensen, metylenklorid], [1,3-butadien, dekan] och [aceton, metyl-tert-butyleter]. Tabell 1 visar urvalet av flyktiga organiska föreningar från Logue et al (2011), en studie som samlade data från 77 studier som mätte luftburna icke-biologiska föroreningar i hem i industriländer. Tabell 1 redovisar den viktade medelkoncentrationen och 95:e percentilkoncentrationen från tillgängliga studier för varje förorening. Dessa nivåer kan jämföras med den uppmätta koncentrationen av totala flyktiga organiska föreningar (TVOC) som ibland rapporteras av studier som utför mätningar i byggnader. Färska rapporter från svenskt byggnadsbestånd visar genomsnittliga TVOC-halter på 140 till 270 μg/m3 (Langer och Becko 2013). De potentiella källorna till allestädes närvarande flyktiga organiska föreningar och föreningarna med den högsta koncentrationen presenteras i Tabell 4.
Tabell 1: VOC uppmätta i bostadsmiljöer med den högsta medel- och 95:e percentilkoncentrationen i μg/m³ (data från Logue et al., 2011)1,2
De vanligaste semi-flyktiga organiska föreningarna (SVOC) [grupperade och sorterade efter antal studier i fallande ordning] var: naftalen; pentabromdifenyletrar (PBDE) inklusive PBDE100, PBDE99 och PBDE47; BDE 28; BDE 66; benso(a)pyren och indeno(1,2,3,cd)pyren. Det finns också många andra SVOC uppmätta inklusive ftalatestrar och polycykliska aromatiska kolväten. men på grund av de komplicerade analytiska kraven mäts de inte alltid och rapporteras därför bara ibland. Tabell 2 visar urvalet av semi-flyktiga organiska föreningar med mätt viktad medelkoncentration från alla tillgängliga studier och med den högsta top-of-range-koncentrationen tillsammans med den rapporterade koncentrationsnivån. Det kan observeras att koncentrationerna är minst en storleksordning lägre än vid VOC. De potentiella källorna till vanliga halvflyktiga organiska föreningar och föreningarna med den högsta koncentrationen presenteras i tabell 4.
Tabell 2: SVOC uppmätta i bostadsmiljöer med den högsta medel- och top-of-range (högsta uppmätta) koncentrationen i μg/m3 (data från Logue et al., 2011)1,2
Tabell 3 visar koncentrationerna och 95:e percentilen för andra föroreningar inklusive kolmonoxid (CO), kväveoxider (NOx) och särskilt material (PM) med en storleksfraktion lägre än 2,5 μm (PM2,5) och ultrafina partiklar (UFP) med storlek lägre än 0,1 μm, samt svavelhexafluorid (SO2) och ozon (O3). Potentiella källor till dessa föroreningar anges i tabell 4.
Tabell 3: Koncentration av utvalda föroreningar uppmätt i bostadsmiljöer i μg/m3 (data från Logue et al. (2011a) och Beko et al. (2013))1,2,3
Bild 2: Mögel i ett badrum
Källor för biologiska föroreningar
Det har uppmätts många biologiska föroreningar i hemmen, särskilt i studier av mögel och fukt i hemmen förknippade med svampproliferation och bakterieaktivitet samt frisättning av allergener och mykotoxiner. Exempel inkluderar Candida, Aspergillus, Pennicillum, ergosterol, endotoxiner, 1-3β–d glukaner. Närvaro av husdjur eller spridning av husdammskvalster kan också resultera i förhöjda nivåer av allergener. Typiska inomhuskoncentrationer av svampar i hem i USA, Storbritannien och Australien har visats variera från 102 till 103 kolonibildande enheter (CFU) per m3 och så höga som 103 till 105 CFU/m3 i särskilt fuktskadade miljöer (McLaughlin 2013). De uppmätta medianhalterna av hundallergener (Can f 1) och kattallergener (Fel d 1) i franska hus låg under kvantifieringsgränsen respektive 1,02 ng/m3 och 0,18 ng/m3 medan 95 % percentilkoncentration var 1,6 ng/m3 och 2,7 ng/m3 respektive (Kirchner et al. 2009). Kvalsterallergener i madrasser uppmätt i 567 bostäder i Frankrike var 2,2 μg/g och 1,6 μg/g för Der f 1 respektive Der p 1 allergener, medan motsvarande 95 % percentilnivåer var 83,6 μg/g och 32,6 μg/g (Kirchner) et al. 2009). Tabell 4 visar de viktigaste källorna förknippade med utvalda föroreningar som anges ovan. Man skiljer om möjligt på om källorna är placerade inomhus eller utomhus. Det är tydligt att föroreningarna i bostäder kommer från många källor och det skulle vara ganska utmanande att identifiera en eller två källor som huvudsakligen ansvarar för förhöjd exponering
Tabell 4: Större föroreningar i bostäder med tillhörande ursprungskällor; (O) anger källor som finns utomhus och (I) källor som finns inomhus
Figur 3: Färg kan vara en källa till olika föroreningar
